Vi lever i två olika paradigm. Paradigm är ett sätt att tänka och beskriva världen som innefattar dominerande tankemönster, teorier och forskningsmetoder. Dessa tankar och föreställningar styr vår verklighet. Som sociolog är jag skolad i att tolka och förstå världen från många olika perspektiv. Det intressanta är att det i vårt samhälle har kommit att bli vissa perspektiv som är särskilt giltiga. Ett exempel, som sociolog är det naturligt att förstå individens förutsättningar utifrån en samhällelig kontext där olika makthierarkier råder. Det finns stratifierande principer som styr individens socioekonomiska förutsättningar och möjligheter att göra sin röst hörd (utöva makt) i samhället. Dessa strata utgörs av klass, kön och etnicitet.
Enkelt uttryckt – alla individer har inte samma förutsättningar och villkor i vårt samhälle. Vem du är, vilken bakgrund du kommer ifrån, vart du växte upp, vilket kön och din hudfärg sägs formera dina förutsättningar för att lyckas i samhället. Sverige har historiskt sett tagit fasta på detta perspektiv och formerat en välfärdsstat härefter som skulle borga för människors jämlika villkor. Man skulle därför kunna säga att perspektivet har legat i linje med en socialdemokratisk politik.
Sett från ett social konstruktionistiskt perspektiv (Berger & Luckman 1966) så formerar vi människor vår vardagsverklighet. Det sker i ett socialt sammanhang tillsammans med andra människor. Vår uppfattning om hur världen ser ut tar sig uttryck i språkliga termer. Det här betyder att de ord och hur vi väljer att uttrycka oss får en social mening och innebörd. Ett uttryck för detta är att om vi väljer att se den nya tidens ungdomar som ett problem, exempelvis 80 och 90-talisterna på arbetsmarknaden, så kommer de också att formera sig som ett problem. Men redan 1928 myntades det som kom att kallas för Thomas theorem – det vi uppfattar som verkligt blir också verkligt i sina konsekvenser. Med andra ord det är vår uttolkning av en situation som orsakar dess handling. Robert Merton (1957) tog begreppet vidare genom att föreslå att självuppfyllande profetia är en viktig och nödvändig process för samhället, eftersom en situation som från början definieras som falsk utmynnar i ett nytt beteende som gör att den ursprungliga falska antagandet blir sant. Ett exempel på det är att om man betraktar invandrarungdomar som växer upp i Rosengård som problem så kommer de också att börja uppföra sig därefter. Tillbaka till social konstruktionistisk förståelse av verkligheten – du kan själv skapa din vardag!
Det här betyder att när människor är medvetna och har en intention med vem de är och vad de gör, så kan de även aktivt påverka sin egen verklighet. I moderna termer eller sett utifrån vad som i vetenskapliga kretsar kallas ett New Age perspektiv så brukar detta förstås utifrån Lagen om Attraktion. Det är ett perspektiv som inte har fått en förankring inom vetenskapliga kretsar då det sägs sakna valideringsmöjligheter… eller varje fall skulle man kunna säga att så har verkligheten sett upp tidigare. Men vi lever numera i en förändrad tid. En tid av teknisk utveckling som går mirakulöst fort. Nya tekniska hjälpmedel och utrustningar gör att vi exempelvis kan förstå hur vi med våra tankar kan påverka verkligheten. Jag har själv en sådan leksak hemma som jag brukar använda i vissa föreläsningssammanhang helt enkelt för att visa på att dina tankar styr din verklighet.
Med kvantfysik förståelse så har forskare kunnat skapa förståelse kring frågor som vi tidigare inte kunde mäta. Ett exempel på det är Masuro Emotos forskning om vatten som i ett sammanhang hyllas, för att i den västerländskt vetenskapliga världen kritiseras. Det här är ett konkret exempel på hur det finns två konkurrerande paradigm som inte kan kommunicera med varandra, då de bygger på olika grundantaganden. Oavsett vad som är sant, så har Emotos forskning lagt grunden till den forskning som visar på betydelsen av mänskligt medvetande och innebörden av våra emotioner och tankar.
Kunskap om hur den sociala verkligheten skapas är en nödvändig information för alla politiker, men också de aktörer som förvaltar och administrerar vårt samhälle. Det jag som forskare på migrationspolitikens område en gång i tiden upptäckte, var den oförmåga som finns i att ”tänka nytt”. Det är som att vi sitter fast i våra tidigare tankar och förståelse av hur verkligheten ser ut. Det är svårt att förflytta sig utanför boxen. När vi har svårt att förflytta oss utanför boxen, så vill vi egentligen inte heller göra någonting. Vi vill att det skall vara som det är. Helt enkelt för att det är bekvämast. Med mitt nya sätt att tänka, så började jag förstå att vi som forskare måste lyfta fram teorier som utgår från förändring som normalitet, istället för att koncentrera oss på att hitta problem. Vår strävan efter problemlösning har hittills inte tagit oss till en plats där vi vill vara. Vi står snarare inför större problem i vår samtid än vi tidigare har erfarit… men mer om detta i en annan artikel.
Konsten att kunna förflytta sig utanför boxen, att tänka nytt och att kunna skapa nytt… det handlar helt enkelt om konstformen att tänka obegränsat. Att vara öppen för nya perspektiv. Att kunna se världen utifrån olika synsätt. Vi skulle kunna säga att det här är ett helt annat paradigm. Jag kallar det för överflödsparadigm. När vi tänker överflöd, så ser vi att allt är möjligt. Vi utgår inte från strukturerande hinder eller makthierarkier. De existerar i de andra paradigmet, på bilden för denna artikel så kan detta illustreras i formen av en äldre kvinna. Den unga kvinnan du ser i samma bild, kan vara uttryck för förändringens tid av överflöd. Hon ser rent av exklusiv ut… I detta paradigm av överflöd samverkar människor mot gemensamma mål. De har lämnat sina egna intressen bakom sig. Forskningen styrs i en reell tvärvetenskaplighet utifrån syftet att undersöka nya möjligheter, finna nya vägar. Precis på det sättet som innovation kan skapas. Det handlar om idéns förverkligande snarare än drivkraften av mitt eget Ego. Men det krävs något speciellt för att kunna tänka och skapa i dessa termer.
Jag skulle vilja säga att människor som är samskapande har något speciellt. Jag säger samskapa för att termen som används idag samverka, är uttryck för det andra paradigmets förståelse. Organisationer samverkar, men vet egentligen inte hur de skall göra. Snarare ser det ut som människor sitter i fler möten som ofta resulterar i ineffektivitet och låg genomslagsverkan i en vardagsverklighet. I ett samskapande finns en förståelse av sig själv, egna motivationer och drivkrafter. Det är sammanslutningar av människor som lever i enlighet med sina värderingar och vill uppnå något gott för det gemensamma bästa. Det är här det finns förutsättningar för ett nyskapande som kan ta sig nya former. Det är bara problemet att när detta händer så stöter detta samskapande på institutionella hinder och villkor.
Jag startade mitt företagande en gång i tiden just för att kunna hjälpa människor inom ramen för vår samhälleliga organisering – de som jag såg ville skapa förändring. Jag ville bidra med verktyg så att de bättre skulle kunna navigera i en trångsynt och stressande vardag. Jag vet och tror fortfarande att cochning är ett verktyg som gynnsamt påverkar vårt samhälle. Vi står inför en tid av kommande utmaningar, finansiella och samhälleliga. Kriser som kommer att påverka enskilda människor. Brexit, valet av Trumph utgör en föraning av vad vi ser komma. Vi behöver därför formera nya former för kommunikation så att samhällsmedborgare känner att de utgör del av ett sammanhang där de kan påverka. Tyvärr finns där inga förebilder. Den kommunikation vi matas med i media och från våra politiker bygger på en dialog i konflikt. Det i sig är uttryck för ett paradigm som jag menar vi behöver lämna bakom oss för att kunna skapa ett hållbart samhälle.
Vill du ta ditt ledarskap till nästa nivå? Ansök här om din ledarskaps breakthrough session som är ett första steg där vi undersöker om jag kan hjälpa dig.
Prenumerera på mina nyhetsbrev och bli den första att veta om nästa blogginlägg. Få dessutom en kurs om dina undermedvetna blockeringar gratis. Signera upp här.
En reaktion på ”Paradigm och samhället”