Nu har jag i snart tre månaders tid varit verksam inom ramen för ny enhet på Malmö högskola. Jag har migrerat från det som en gång i tiden drog mig till Malmö och högskolan, min passion för att undervisa studerande i ämnet IMER (Internationell Migration och Etniska Relationer), min passion för att påverka i riktning för mångfaldssamhället. Att flytta från Umeå till Malmö var en politisk handling. Likaså valet hur jag initialt valde att bo, nära Möllan och den naturliga mångfalden.Malmö stod för det nya, för det mångkulturella, för utmaningarna kring integration och mångfald som måste få det att fungera. Min vision har varit och är fortfarande att Malmö kan visa vägen för andra städer i Europa hur mångfaldsamhället skapas i praktiken. Samtidigt finns det mycket som Malmö kan lära sig av den urbana utvecklingens följvatten.

Sedan jag flyttade till Malmö 2001 har jag kommit att starta en helt ny resa i min egen personliga utveckling. All den coachutbildning som jag gått genom under åren, har prövats på mina studenter. På gott och ont. Jag har utvecklat nya sätt att undervisa, ny pedagogisk stil. Det kom till en punkt, kanske den inte passar in på högskolan? Eller så är det precis det den gör? Det är det som håller mig kvar? 2000-talets högre utbildning måste finna nya sätt att undervisa på. Det är jag övertygad om.

Allt har en ände och det kom en punkt där jag var tvungen att välja väg, passionen att undervisa de studenter som intresserar sig för mångfaldsfrågor eller ta en ny väg mot enheten Urbana Studier. Jag valde det senare då det erbjöd undervisning i ämnet Ledarskap och organisation. Det känns konstigt. Idag hade vi ett bokförlag på besök och jag kände mig som barnet som förtjust slängde sig över litteraturen. Plötsligt inser jag att jag är tillbaka i en slags ambivalent längtan att få undervisa på grundutbildning igen. Att få möta studenter som teoretiskt vill lära sig det jag idag brinner för – frågor som rör ledarskap. Hur mångfald hanteras i praktiken är dessutom i högsta grad en ledarskapsfråga. Det känns som jag har kommit till den bästa av två världar. Genom åren har jag lärt mig vikten av att vara tacksam. Därför vill jag säga TACK! Tack till gamla kollegor som jag fortfarande har separationsångest när jag ser och tack till nya kollegor som inspirerar mig genom sin entreprenöriella anda och beteende.