Alla pratar om förändringsprocesser, men vad behöver vi egentligen förstå för att kunna hantera dem?  Människor som talar om förändring, utgår nämligen ofta utifrån att alla andra också gärna skall tänka likadant. Men faktum är att så är det inte. Vissa människor är inte det minsta intresserade…

Varför ser det egetnligen ut så här?

Vi skulle kunna betrakta  frågan utifrån olika perspektiv. Det ena är att förstå den inneboende tudelning som finns inom oss människor som handlar om viljan  att känna trygghet, stabilitet och ordning, men också att kunna känna att livet har utrymme för lärande och växande, nya äventyr.

Det handlar om den tudelning som finns mellan regression och progression – och faktum är att som människor så befinner vi oss människor kanske mer i någon av dessa polariteter. Du känner igen regression i människor som har bott på samma ställe i hela sitt liv. De umgås med samma människor. Arbetar med samma saker som de alltid gjort. Regression står för tryggheten och säkerheten som finns i det invanda och bekanta.

Progressionen däremot står för allt som har med utveckling att göra. Människor som gillar förändring, som söker nya äventyr, som genom livet byter bostad… Helt enkelt människor som på något sätt är i rörelse. Det är lätt att se att inom en organisation så är det enklare att få människor som någonstans inom sig själv är progressiva att också vara positiva till förändringar. Men frågan är hur kan man få de som tydligare representerar ’vi vet vad vi har, men inte vad vi får’ mentalitet att faktiskt vilja förändra sig?

Ett sätt är att förstå vad det innebär att lära sig nya saker. Lärande och lärande organisationer är ju på modet. Det enda vi vet idag är att förändring är konstant. Man måste helt enkelt som människa kunna hänga med och vilja lära sig nya saker.  Men hur går det till?

Jo allt lärande och all kunskapsutveckling handlar egentligen om mänskliga möten. Det är i mänskliga möten som utmanar oss i våra tankar och föreställningar som lärande kan ske. På så sätt så kan man säga att lärande i en organisation kan ske både på en organisatorisk och gruppnivå, men faktum är att det handlar om att enskilda individer måste vilja lära sig. Det handlar helt enkelt om att skapa ett klimat, en kultur som fostrar ett öppet tänkande.

Ett öppet tänkande skiljer sig från ett som är stängt.

När människor är stängda så har de blivit sådana som säger nej, eller vill inte lyssna. De är inte benägna att ta till sig nya saker och intryck… de söker efter det som redan passar in till deras kognitiva kartor och scheman, dvs alla de programmeringar som redan finns i hjärnan. Omedvetet så söker de efter argument och fakta som passar in i hur de redan tänker. Man kan därför säga att människor som är mer slutna har höga associationshinder.

Öppna människor har däremot en förmåga till att lyssna och sätta sig in i nya perspektiv. De är redo för att vad som inom psykologin kallas för att ackmodera. De är helt enkelt beredda att ta in nya intryck och ovärdera tidigare tankar och scheman. De kan göra detta för att de har låga associationshinder.

Associationer kan förstås som din förmåga att kunna finna nya förutsättningar, nya perspektiv, nya skärningspunkter. Något du hör ger uppslag till nya idéer. Det skapar en kedja av associationer. Denna kedja påverkas av dina tidigare erfarenheter. Det är detta som gör att vissa människor är mer begränsade, helt enkelt för att de har högre associationshinder.

Det är inget fel att ha höga associationshinder. Faktum är att det kan vara väldigt bra i vissa sammanhang då det hjälper att strukturera och fokusera tänkandet för att kunna lösa problem utifrån beprövade sätt. Men för att förändring och utveckling skall kunna ske så behöver du och dina medarbetare kunna riva sina associationshinder. Frågan är hur går det egentligen till?

Hur kan du riva dina associationshinder?

Det finns ett antal metoder av olika slag som kan hjälpa till. Att skaffa dig en högre utbildning är ett exempel. Genom högre utbildning så lär du dig att se verkligheten från olika perspektiv. Du lär dig att förstå perspektiv och skeenden. Du lär dig se att verkligheten kan se ut på många olika sätt beroende på vem som har makt att tolka den. En av de kraftfullaste sätten att riva sina associationshinder är att vara i sammanhang av erfarenhetsbaserat lärande. Som coach har jag en hel verktygslåda som gör att jag kan hjälpa individer att riva sina associationshinder.  En av de kraftfullaste processer är den skrivprocesss av självreflektion som jag skapat som kan riktas både till den som vill utvecka sitt självledarskap och hela sitt förflutna med pengar..

Vi måste alla hitta vårt sätt att förstå dagens samhälle och arbetsliv. En sak är säker, ett öppet sinne gör att möten i vardagen kan bli så mycket enklare. Du triggas inte igång på samma sätt. Du blir bättre på att kommunicera vad som är riktigt viktigt.  Det är därför som organisationer behöver förstå att grunden för hållbar utveckling handlar om att stimulera medarbetare till självreflektion och att lära sig nya saker om sig själv… Just för att alla relationer börjar med dig själv.

Prenumerera på mina nyhetsbrev och bli den första att veta om nästa blogginlägg. Få dessutom en kurs om dina undermedvetna blockeringar gratis. Signera upp här.