Alla människor vill ha förändring men ingen vill ta ansvar att förändra!

Förändring kan upplevas som både önskvärt men samtidigt skrämmande. Få människor tänker på att livets gång handlar om förändring och utveckling. Förändring kan skapas på olika nivåer: mikro (hos individer), meso (i organisationer) och makro (institutioner/samhället/i systemet). Allt förändringsarbete föregås av att det finns individer som har ambitioner, individer som vill någonting mera, individer som har en drivkraft utifrån visioner. På ett individplan kan det vara både överväldigande och frustrerande.

Progressiv samhällsförändring sker när det skapas påtagliga förändringar på en systemnivå.  Att det sker konflikter mellan olika maktinnehavare inom ramen för systemet är oundvikligt. Sociala förändringsorganisationer bidrar på så sätt att de har kraften att organisera, utbilda och mobilisera.

I grund och botten handlar en progressiv social förändring om en grundläggande demokratisk ambition. När det är som bäst deltar en mångfald av personer, utifrån olika sociala och kulturella bakgrunder, en mångfald också betraktat från sexuell läggning och funktionsförmåga. Syftet är att utveckla kreativa lösningar till det som uppfattas som sociala problem.

Enbart pengar leder inte till förändring, inte heller enbart deltagande av individer. Det är när människor från olika organisationer möts och skapar ett gemensamt fokus, som social förändring kan hända. När ett flertal organisationer arbetar tillsammans för ett gemensamt mål, skapas en rörelse som i sin tur kan resultera i förändring. Exempel på detta utgör alla dessa samverkansprojekt som just nu skapas inom ramen för EUs harmoniseringssträvan.

På ytan kan det se ut som aktiviteter kopplade till social förändring utmynnar i en spontan energi som sveper med sig ett antal människor som kräver någon form av förändring. I verkligheten är sociala rörelser uttryck av noggrann organisering, massiv offentlig utbildning och hållbar argumentation, ibland inspirerad av det samarbete som skett mellan olika sociala grupper, utifrån etnicitet, kön och klassbakgrund.  Sådana rörelser är drivna av en mänsklig energi, intelligens och mod såväl som pengar.

Social förändring kan organisera sig på följande sätt:

– Byggandet av en gemenskapsbaserad respons som omfattar många, till skillnad mot lösningar som riktar sig till ett fåtal individer och lämnar resten av det sociala problemet intakt

– Förändring av attityder, beteenden, lagar, politik och institutioner för att bättre reflektera värden av inkludering, rättvisa, mångfald och lika möjligheter

– Insisterandet på ansvarighet och respons från samhälleliga institutioner, vilket inkluderar stat och kommun, större organisationer, universitet och andra enheter vars politik och handlingar påverkar levnadsvillkoren hos de berörda, antingen detta sker lokalt, nationellt eller internationellt

– Expansion av demokratibegreppet i dess innebörd och praktik för att också involvera de som är närmast berörda och låta dem vara med och bestämma lösningar