Världen.

Vi måste lämna våra bekvämlighetszoner. För det krävs mod. Annars kan vi inte uppnå förändring – i samhället, på jobbet eller i det privata. Det säger sociologen Maria Appelqvist.

MALMÖ. Ibland sker enorma förändringar som berör miljontals människor på bara några veckor, som revolutionerna i Nordafrika. Samtidigt kan det ta flera år för en enda individ att gå ner några kilon i vikt.

Vad krävs för att få till stånd en verklig förändring? Finns det något som förenar i det stora och det lilla?

Maria Appelqvist, doktor i sociologi vid Malmö högskola och coach, skriver just nu en bok om människors olika syn på förändring när det gäller företagande, personlig utveckling samt samhälleliga områden som jämlikhet och mångfald.

En del reagerar på förändringar, oftast negativt och ser bara vad de har att förlora. Andra driver med lust själva på för förnyelse.

Hur får man människor att tä nka nytt?

– Det handlar om att byta perspektiv och gå från att vara reagerande till att bli en proaktiv, skapande, handlingskraftig männi­ska. Vi kan alla välja hur vi vill vara. Men ibland får man lirka och smeka.

Människor kan öva upp sin förmåga till förändring, menar hon.

– Alla har det inom sig. Annars skulle vi ju aldrig utvecklas. Men det krävs att någon ger oss hopp. Som barn har vi föräldrar som hejar på oss och därför växer vi. Det kan också vara en lärare som ser en elev, en chef som ser en arbetstagare eller någon annan i ens omgivning.

Problemet när vi inte lyckas med förändring är att vi inte vill lämna våra bekvämlighetszoner, förklarar Maria Appelqvist.

– Alla är mer eller mind­re rädda. För att förändra måste vi medvetet börja lämna tryggheten.

Det kan innebära att säga ifrån gentemot en partner, lämna ett jobb – eller gå ut och demonstrera på gatorna.

– Då blir vi modiga. Och blir du modig på ett område så blir du det på ett annat.

För att vilja förändras krävs rätt motivation, enligt Maria Appelqvist.

– Det måste attrahera mig så mycket att gå ner i vikt till exempel att jag tycker det är värt mödan att stiga upp en timme tidigare varje dag för att motionera istället för att stanna kvar i sängen.

Men vi drivs inte bara av sådant vi vill uppnå, utan också av sådant vi vill slippa. Som diktatur och förtryck.

– Om smärtan är så stor att det inte kan bli värre kan du vara redo att ta steget.

Att forcera fram förändring uppifrån och ner i ett samhälle eller en organisation fungerar inte, enligt Maria Appelqvist. Det krävs att någon tar kommandot och går före, men ledaren måste få andra att vilja förändra av egen kraft underifrån.

Plågsammast är en förändring när du kastas in i den mot din vilja. Som när du förlorar jobbet eller drabbas av en svår sjukdom.

– Du rubbas i dina grundvalar. Först hamnar du i ett chocktillstånd, men sedan handlar det om vilken inställning du väljer. Efter den värsta svackan kan du ha en helt annan medvetenhet och komma stärkt ur förändringen.