Att lägga pussel är som livet självt. För att lyckas måste du vara tålmodig, uthållig och fokuserad. Men det är också viktigt att göra det från perspektivet att det är kul. Att skapa strategier för hur du hanterar pusslets svårigheter, precis som vi behöver ha strategier för att hantera saker och ting som händer oss i livet. När bitarna inte faller på plats så kan det kännas tungt och motigt, men så händer det plötsligt att en bit passar och vi får den nödvändiga dopaminkicken. Det blir nästan beroendeframkallande. Om livet inte består av så många dopaminkickar i övrigt så kan pusslet bli en bra ersättning. Varje gång en bit faller på plats så infinner sig den där härliga känslan av att ha lyckats. Speciellt om det är en bit som vi letat efter väldigt länge. 

På samma sätt är det i vårt liv. Vi behöver lära oss att hantera de svårigheter som kommer i vår vardag. Ibland kan det kännas som en väldigt nedåtgående spiral, men då är det viktigt att komma ihåg att vi behöver finna former för hur vi kan hitta de naturliga dopaminkickarna. För många har detta idag blivit synonymt med att leka med telefonen. Att kolla statusuppdateringar på Facebook, händelser på Instagram eller TikTok. Eller att spela ett spel, söka lära sig språk genom Duolingo eller någonting annat på telefonen som finurligt skapat så att vi blev återkommande besökare genom att tillfredsställa vårt omedvetna behov av dopaminkickar. 

Social media är beroendeframkallande med anledning av de ständiga kickar som de ger. Samtidigt som vi faktiskt kastar bort vår tid. En timme, två timmar kan försvinna på social media i ett scrollande utifrån ursäkten att vi håller kontakten med människor. Men allvarligt talat – är det inte en bättre idé om kontakten med andra motiverar oss – att vi tar telefonen att ringa? 

På samma vis kan pusselläggande ses som ett sätt att kasta bort tid. Men grejen är att när vi pusslar har vi en möjlighet att sakta ned och umgås  med andra människor. Pusslet kräver vår närvaro och fokus – i samvaro. Även om vi kanske inte har så mycket gemensamt, så blir det någonting som vi kan göra tillsammans – för att vi har ett gemensamt syfte. Och precis så har jag tillbringat min julledighet. I glädje av att se någonting växa och glädjas åt alla dessa små olika delmål.